"Hur är det att vara tillbaka?"

Ja, det är ju både bra och dåligt. Nu har jag varit tillbaka i Sverige i över en månad. Alla jag har träffat har frågat mig hur det är att vara tillbaka och ärligt talat så gillar jag inte det så mycket. Jag har alltid bott i Helsingborg, numera i egen lägenhet men ändå alltid i samma stad. Jag får ångest av att vara här. Klart jag gillar att träffa familj och vänner, men alla minnen man har från skolan och allt annat kommer liksom tillbaka. Det är också något med att ha sett världen i olika omgångar och veta att världen är så mycket mer spännande än vad Helsingborg är. Jag känner ju till Helsingborg, känner till varenda gata, varenda fik, varenda utsiksställe, strand, restaurang och jag känner mig liksom klar här. Världen finns där ute och det är för spännande för att stanna kvar här. En vecka semester här och där är såklart kul men man ser ju inte världen på samma sätt. Jag har ju också min fina pojkvän på andra sidan av jorden. Så klart bidrar det till att jag inte vill vara i Sverige. 2018 känns som en lång transportsträcka. Vid slutet av året är jag förhoppningsvis i USA. Jag ska bara ta examen först.